Två månader till julafton och dags att prata om julserviser!

 Jag har en julservis som de nu slutat tillverka, God jul från Gustavsberg. När jag flyttade ihop med med min då blivande man och vi firade jul tillsammans med hans familj började jag önska mig delar av den servisen. Det kändes så lyxigt att få delar till något så onyttigt som en julservis, en servis som bara används några veckor per år. Åren gick och nu har jag min servis som jag dukar fram varje jul och är sådär väldigt glad varje gång jag dukar med den. 

Så ja, lyxigt, onödigt, platskrävande och alldeles alldeles underbart!

När jag pratade med min julsjälsvän härom veckan berättade hon att hon sålt sin 20 år gamla trotjänare till bil. Hon fick så pass mycket pengar för den att det skulle räcka till några nya delar av hennes julservis berättade hon glatt. En självklar mätning i pengar, hur många jultallrikar kostar bilen? 

Här står min julservis och väntar på julafton!

Att spana efter julen

 I dessa tider om man kan och har möjlighet att röra sig runt i städerna eller olika samhällen börjar julen så sakteliga göra sig påmind i affärerna. Om man då som jag gillar julen kan det vara riktigt mysigt att se de första julpynten uppenbara sig i någon affär eller att se julmusten staplas upp i mataffären. Många tycker att det är för tidigt och att det tar udden av julen att börja tänka på den redan i oktober. För mig är det ett sätt att stå ut i den mörka november, att gå runt och titta på allt fint och planera inför december. Själv väljer jag dock att inte pynta mitt hem före december. Men var och en gör som den vill och behöver! Jag är en av de många som älskar att gå på loppisar och har ägnat en ganska stor del av min tid till detta. Det fina med det, om man nu älskar julen är att då kan man spana på julpynt året om! Det ska helst vara en något rörig och välfylld loppis där man får kika in under högar och bord för att hitta fynden. 

En liten låda med gott och blandat jag köpte på en loppis i somras.

Hur blir det i jul?

 Hur blir det till jul? Den frågan är vi nog många som ställer oss i år. Min gamla pappa som är över 90 år ställer den frågan till mig nästan varje gång vi talas vid. Kommer det att vara möjligt att vi får fira tillsammans? Det är så mycket vi inte vet i år och så mycket vi har tagit för givet som inte kommer att vara som det har varit. Desto viktigare att ändå göra årets mörkaste tid så varm och omfamnande som det går på det sätt som vi får tänker jag. 

En del av min samling med träljusstakar från tidigt 1900-tal.

Att skapa sin första jul

 1998 var för mig första gången jag firade jul i mitt eget hem. Innan dess firade jag alltid jul hemma hos mamma och pappa i Hudiksvall och hos min moster och morbror och kusinerna i Segersta på själva julafton. 1998 hade min mamma gått bort och jag flyttat ihop med med min blivande man. Vi bodde i en liten två och en halvrums lägenhet och skulle för första gången ha en egen julgran. I grannhuset bodde till min stora lycka min julsjälsvän som också hon skulle ha en egen julgran. Detta var 90- tal och de flesta väggar i hemmen var gula och gärna svampmålade med blå detaljer i inredningen. Tidningen Amelia jul kom ut för första gången och jag och min vän köpte ett varsitt exemplar och planerade. Julen skulle gå i blått minsann, det var årets färg. Glada i hågen åkte jag och min vän till Ikea och shoppade loss på blåa julkulor. Jag köpte även ett tyg i mörkblått med guldstjärnor på som jag sydde gardiner av. Jag minns med glädje planeringen av julpyntet och känslan av att få skapa sin egen jul samtidigt som att det var min sorgligaste jul någonsin och julafton kändes meningslös utan mamma.

En suddig bild på min första egna gran med blått julpynt.

En lika suddig bild på de mörkblå gardinerna med guldstjärnor på. Självklart en orange adventsstjärna eftersom det här var långt innan alla vita stjärnor började dyka upp i hemmen.

De blå kulorna har jag fortfarande kvar även om jag inte hängt dem i någon gran på väldigt länge men de finns där och varje gång jag ser dem i sin låda på vinden minns jag den där dagen då vi åkte ut till Ikea och planerade och tänkte på hur våra granar skulle se ut. Min julsjälsvän valde också blå kulor som hon kombinerade med guld. Där och då trodde jag att jag gjorde en investering i glaskulor som var klassiska och skulle hålla hela livet. Men oj vad många varianter av granar jag haft sedan dess.

Tio år sedan sist och Hej igen!

Det är tio år sedan jag startade denna julblogg. Mycket har hänt sedan sist, för tio år sedan var mina barn tre,sex och nio år gamla vilket betyder att jag idag istället har tre tonåringar. Men min kärlek till julen och adventstiden har jag kvar så därför firar jag tioårsjublet med att starta upp denna blogg igen! Bloggen kommer att bestå av mina tankar kring julen och traditioner, julpynt och nostalgiska anekdoter. Börjar bloggen med en bild på mina döttrar bakom fjolårets julgran.