Adventskyrka

Jag är uppvuxen i en liten småstad i Hälsingland. När mina föräldrar köpte huset jag är uppvuxen i ingick det en Tant Siri i köpet. Dvs de köpte huset under förutsättning att Tant Siri fick bo kvar i sin lägenhet på övervåningen så länge hon önskade. Det var ett bra köp för Tant Siri var den finaste tant jag någonsin träffat. Vi var dessutom lite släkt med släkten så hon var inte helt obekant med mina föräldrar. Tant Siri hade egna barn och barnbarn men hon fick ändå mig att känna mig mycket speciell. Hon gav mig alltid en present på Anna dagen 9 december.

Tant Siri åkte alltid bort till något av sina barn för att fira jul men till varje första advent ställde hon fram sin adventskyrka i trä som någon av hennes söner hade gjort. Hon ställde den på en bricka av bomull och utanför kyrkan stod en massa små trägubbar som var på väg till kyrkan. Jag älskade när hon plockade fram kyrkan och kunde leka mycket länge med alla gubbarna.

Hemma hos mig hade vi en kyrka med rött tak som stod i fönstret och kunde spela stilla natt. Nu har jag kombinerat det bästa av dessa världar och har en kyrka med rött tak som jag tar fram varje första advent och ställer små träfigurer framför. Mina barn blir lika glada som jag blev av Tant Siris kyrka. De har alla lekt med gubbarna så nu är det lilla luciatåget ganska tilltufsat men det är bara kul tycker jag!

Julminnen del 2

Min egen julafton 1979

Jag va och sjöng på morgonen. Sen åkte vi till Landafors. På vägen dit tittade vi in hos Lilly där lemnade  vi julklappar. Sen fortsatte vi till Landafors. När vi kom dit fick vi lutfisk fast vi barn fick korv. Sen tittade vi på tv. Sen spelade Annika tvärflöjt och jag spela blockflöjt. Mamma spela piano. Sen dansade vi kring granen och så knakade på dörren. Det var tomten dom hade två stora säckar. Vi öppnade en och en. Och till sist fick jag sitta ensam och öppna paket, Och jag fick masor med julklappar. Det var ett natt linne. skriv bords under legg en holly hobie affisch en mössa en halsduk ett par vantar sudd.

En direkt avskrivning från min egen friskrivningsbok.

Julminnen

När jag röjde runt bland mina samlingar häromveckan hittade jag en rättskrivningsbok efter min morfar. Min morfar var född år 1900. I denna bok har han skrivit två små berättelser om julen. En om julen 1914. Det var riktigt intressant att läsa om hur min morfar firade jul för nästan hundra år sedan!

Så här skriver han:

Under den mörka och kulna vintern kommer julhelgen såsom en ljusets och glädjens högtid. Vi hade slutat vår skola och varit ledig de senase dagarna. I hemmet hade varit mycket stök mamma hade bakat, städat och gjort allt så trevligt. Så kom äntligen dagen före juldagen. Ack vad vi längtat efter denna dag. Så raska vi voro att bliva i ordning på morgonen. Den dagen skulle så mycket uträttas. Vi skulle slå in julklappar, gå till några fattiga med mat, sätta upp julkärven åt sparvarna och kläda julgranen. Det sista var för oss det förnämsta av allt. Pappa hade tagit den i skogen en föregående dag. Nu stod den därute i snödrivan. Vi togo in den och klädde den med blommor av guld och silver papper, äpplen, karameller mm. till sist satte vi en hel mängd ljus i den. Under alla dessa bestyr så nalkades småningom den så efterlängtade aftonen.

På aftonen samlades vi alla i salen. Där brunno ljus och lampor. Bäst av allt lyste dock vår kära gran. Under denna lågo flera små paket. Mamma hade dukat ett kaffebord. Vi sjöngo först en julsång. Därefter bjödos vi alla på kaffe med färskt vetebröd och smörbakelser. Pappa läste sedan en liten julberättelse. Då öppnas sakta dörren. Vem kommer? En gammal gubbe med grått skägg, luden päls och röd toppmössa klev in. I ena handen bar han en korg. Med den andra handen drog han en splitterny kälke. Lillasyster blev förskräkt och kröp till mamma. Det var jultomten. Jag kände strax igen honom. Morbror Daniel hade klädt ut sig i en vänd päls och kom med julklappar åt oss. Nu började utdelningen. Jag fick ett par vantar av mamma, en fällkniv av pappa och av morbror den nya rara kälken. Ack så roligt! Vi lekte sedan en stund beundrade våra julklappar och dansade kring granen. Under tiden dukade mamma och syster bordet. Vi fingo lutfisk och risgrynsgröt. Till sist läste pappa aftonbönen och tackade Gud för all julglädje.




Ja så kunde det alltså gå till en jul i början på 1900 talet i en by i Hälsingland. Trevlig söndag och farsdag på er alla därute i data världen!

Att gå med stjärnan

Jag har i några dagar rensat bland alla mina papper och samlingar av olika slag och gjort några små riktigt fina julfynd! Ett av mina fynd var en teckning som min mamma har gjort någon gång på 40 talet. Den är inget mästerverk men för mig är den mycket intressant. Överst på bilden står det När jag gick stjärngossar. Sen är det tre stjärngossar och en svart ful typ på sidan.

Mamma berättade för mig om att när hon var barn och ungdom och bodde i en liten by i Hälsingland så samlades ungdomarna i byn för att gå med stjärnan. De klädde ut sig till stjärngossar och till Judas med pungen! och gick runt mellan gårdarna och sjöng. Med sig hade de en stor stjärna mycket större än dagens stjärngossestjärnor. De bjöds på mat och fika i gårdarna.

Mamma brukade berätta om detta i juletider. Tyvärr lever inte mamma längre, jag skulle vilja veta så mycket mer om detta men desto roligare var det att hitta bilden! Den svarta fula typen till vänster föreställer nog Judas med pungen som var den som samlade in pengar eller gotter som man fick i gårdarna.


. Jag hittade en sida på Nordiska museets hemsida som berättar om denna uråldriga tradition. Den härör ända från 1600- talet. Den länken hittar du Här.