Min morfar som var född 1900 hade 10 syskon. Två av dessa, Dora och Sara var ensamstående hela livet men djupt engagerade i textilslöjd, frikyrkan och släkten. De gav alla sina syskonbarn och syskonbarnbarn julklappar till vi fyllde 15 år. Just där och då tyckte jag att det var lite trevligt och snällt men inte så mycket mer. Det var alltid något de gjort själva, en stickad tomte, en duk eller dylikt.
Ett år fick jag denna korsstygnsbroderade pepparkakstavla av dem. Den har jag alltid tyckt om men inte riktigt tyckt att den har passat in i mitt hem. I dag fullkomligt älskar jag den och tänker på mammas fastrar och all tid de la ned på att brodera sticka och sy åt oss alla. De var dessutom enormt skickliga så det är riktigt fint hantverk de lämnat efter sig. I dag hänger jag upp min pepparkakstavla i korsstygn och sänder dem en tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar