Koppången

Tänk att demma julsång har jag totalt missat och jag sitter här och undrar hur det är möjligt. Den är ju hur fin som helst! Jag blir alldeles tårögd när jag hör raderna om dem som lämnat oss.


Bilden från svenska kyrkan.se


I dag är det allhelgona och i kväll ska familjen till en kyrkogård och tända ljus. Det är så oerhört fint med alla de ljus som lyser på gravarna. En stillsam helg då man tänker tillbaka på alla de som lämnat oss. Efter allhelgona är det dags att sätta igång med julstöket på riktigt.

 Julen är ju en tid då man gärna tänker tillbaka på sin barndoms jular och tider som har varit. Jag brukar be min pappa berätta om hans barndomsjular som utspelade sig på 30 talet. Det är alltid lika spännande att höra. Han har lovat mig att skriva ner en del av sina minnen och jag vet att han har börjat så i år har jag önskat mig det i julklapp!

Men det blir ju också så att man saknar dem som inte finns längre lite extra. Jag brukar alltid tänka extra mycket på min mamma nu när jag själv är mamma och förstår lite hur hon tänkte för att jag skulle få fina jular. Tycker att det är tråkigt att hon inte finns med oss och att hon aldrig har träffat mina barn. Det är tankar som alltid dyker upp i juletider. Men jag tänker också på äldre släktingar som inte finns och några som dog alldeles för unga. Vid en av mina julkrubbor står varje år en ljusstake som har tillhört en nära vän till mig som gick bort alldeles förtidigt. Men jag tänder ett ljus varje julaftonsmorgon i hennes ljusstake så finns hon med lite i alla fall.

Ha nu en sjön allhelgonahelg!